Tänka

Det känns alltid som om jag kommer vara ensam livet ut. Träffade en jättefin tjej som är en av de finaste jag någonsin! träffat och känner, jag berättade hur jag kände och jag fick inget svar när jag berättade hur jag kände. Hon svarar några dagar senare och säger att hon bara vill vara vänner.
Jag överlevde detta trots att jag hade jättestarka känslor för henne och att jag väntat flera månader på att se om det skulle gå över, det blev bara värre.
Träffar en ny tjej jag får känslor för. Hon är jättesöt, nördig och gullig. jag träffade henne några gånger och har känt henne i mindre än två månader. Jag kände att jag hade känslor för den här tjejen. Jag berättade för henne hur jag kände och hon hade känslor tillbaka, hon tyckte iaf att hon kunde tänka sig något utöver att vara vänner.
Det är väldigt lurigt livet.
Enligt de båda är jag en jättefin kille, gullig, snäll, speciell kille jämfört med alla andra och att jag är rolig. Varför är då jag singel? Jag försöker med allt, jag försöker vänta för att se hur det går med vänskapen, minst två månader. Jag försöker vara spontan, jag försöker vara mig själv och allt ihop till en men oavsett vad så är jag uppenbarligen fel person.
Singel, hur länge?
Jag har varit singel i 5 månader efter mitt förra 9 månader långa förhållande.
Varför tog det slut?
Jag gjorde allt för mitt ex, ville hon att jag skulle vara hos henne, så kom jag dit. Ville hon smsa från morgon till kväll, visst! Ville hon höra somliga ord oftare, inga problem! Jag var enligt henne (efter) världens bästa kille. Trots detta sa hon att jag aldrig brydde mig om henne.
Över 3000 kr som gick till bara bussresor, över 200 timmar på buss, att jag älska henne spelade ingen roll. Jag brydde mig bara inte.

Varför sa hon då det? 
Jag hade problem i skolan, jag går universitet och behövde verkligen vara ensam med studierna för jag är både ovan och studerande på distans så jag inte hade tillgång till en lärare "person-person". Sen sa hon, tretton dagar innan jul att jag inte brydde mig om henne, jag frågade aldrig hur hon mådde och jag fick skulden för allt dåligt som hände.
Det var mitt fel att jag inte kunde komma till henne, inte hennes fel att hon inte kunde komma till mig. Jag anser själv att det är bådas fel och jag sa det, men nej.
Hon vägrade förändra sig, hon sa att hon inte ville bli annorlunda. 

Varför behövde hon bli annorlunda? 
Hon gillade inte att ta emot pengar som jag kunde ge henne till bussen, för hon tyckte inte om det. Så hon stannade hellre hemma ensam och skyllde sen det på mig. Jag hade pengarna men inte tiden, hon hade tiden men inte pengarna. Jag försökte men hon vägrade oavsett att jag tjatat otaligt många gånger.
Nu när man tänker på hur det går med att få en ny tjej, varför går det så dåligt för mig?
Jag är snäll, jag har aldrig sårat en tjej, aldrig varit otrogen, aldrig varit självisk, jag ger dom presenter när dom fyller år och köper dem julklappar men jag är ändå inte nog.
Jag är helt enkelt, bara en vän.
Snygga killar, de med kroppen och
som beter sig som svin mot tjejer får
fler tjejer och blir förlåtna och deras ex
säger att de fortfarande är bra killar, VA I HELVETE?!

Ett av mina ex som gjorde slut för att hon "skulle gå i skola och visste inte hur framtiden skulle se ut och därför var det för riskabelt mellan oss". Jag acceptera det. Nu är hon tillsammans med en som får henne att gråta konstant över att han inte spenderar nog tid med henne, dansar med andra tjejer på krogen och som beter sig som ett svin mot henne och svarar på frågan "älskar du henne": jag tycker om henne. Vad är logiken med detta?

Gillar tjejer att vara ledsna över sina killars misstag? Gillar tjejer killar som inte kan hålla sin kuk i styr?
Jag hör från tjejer som säger att killar är rövhål och att alla killar är det. Är ni förvånade?
Jag fick höra från en av mina bästa tjejkompisar att jag är den bästa kille hon känner, för jag verkligen "är en jättebra kille som är snäll och som hon aldrig skulle ångra att hon lärde känna". Kändes skönt att höra men sånt räcker inte.
Att vara en kille är inte enkelt, för rövhålen får tjejerna. Killarna som är som jag, vi får inte tjejerna. För något kommer ivägen.
Den andra tjejen som jag först pratade om, hon träffade en gammal killkompis som hon varit med för cirka ett år sedan, de hade inte blivit något mellan dom för hon istället var med en annan kille. Detta var alltså anledningen till varför hon har svårt att besluta sig om det är mig hon vill ha eller den andra killen. Jag berättade mina känslor dagen innan hon träffade den andra, dock spelar det ingen roll.
Jag får smset: 

"Jag var helt säker på att jag hade kommit över namn tills idag när ja träffade honom, men innan de så va de dej ja ville ha men nu har jag hamnat i samma jävla sits som i somras :c Jag förstår om du hatar mig, men ja mår skit över de härmen jag vill inte göra samma jävla stora misstag som jag gjorde då. Ja är nästan helt säker på att namn inte gillar mej på samma sätt som du men som sagt ja vill inte göra samma misstag som ja gjort tidigare <3

Jag kanske bara har saknat han så sjukt mkt kanske därför det känns som de gör men vad som än kommer hända mellan oss så kommer ja alltid att älska dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta <3<3" - Tjej nummer två.

Jag besvarade smset och hon ville ha tid på sig att tänka. Nu väntar jag för att se vad som händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0